Josefin fyller år!
Hej hej!
Idag är det faktiskt 28 år sedan lilla Josefin föddes...
Hon skulle egentligen komma 2 veckor senare men eftersom hon skulle födas med kejsarsnitt så bedömde dom att hon skulle komma ut tidigare...
Så dagen före körde pappa upp mig till Vänersborgs sjukhus för på den tiden var BB där.
Kändes lite konstigt att bli avsläppt och sedan veta att nästa dag hade man ett barn till!
Jag måste väl tillägga att jag var ensamstående och hade redan Robert hemma. Jag tror att han var hos Ewa min syster men jag är faktiskt inte riktigt säker...Kommer faktiskt inte riktigt ihåg...
I alla fall så kom jag dit och alla prover och allt togs och jag hade bestämt att jag ville vara vaken, och det var inga problem. Det tycker dom nog är bäst.
Det var bara det att på natten satte värkarna igång i alla fall och dom försökte stoppa dom, men det bara fortsatte.
Eftersom jag inte fick ha för starka värkar för min livmoder skulle inte klara det så sövde dom mig i alla fall för jag tror att det inte fanns någon som kunde sätta ryggmärgsbedövningen där på natten..
Så det blev allt till att sova i alla fall!
Men när jag vaknade upp fick jag höra att det hade kommit ut en arg pigg liten flicka som vägde 3250g samt var 50 cm lång!!
Å vad lycklig jag var!
Sen på den tiden fick man stanna minsann på BB länge. Tror jag var där 10 dagar. Fick inflammation i livmodern också som var tvungen att behandlas...
Sen fick jag ÄNTLIGEN komma hem!
Kommer ihåg att Ewa var och hämtade mig och hade med sig Robert som jag hade längtat mig sjuk efter!
Ewa skulle iväg och jobba direkt efter hon hade hämtat mig, hon jobbade på Stenabåtarna på den tiden.
När jag kom in i lägenheten hade Ewa städat så fint och satt blommor på bordet och det luktade alldeles nystädat! Kaffe i termos och lite gott fika! Det var underbart härligt att komma hem!
Robert var skulle bli 8 år på sommaren och han var jättestolt över sin lilla syster!
Jag la lilla Josefin i spjälsängen och passade på att gå på toan och när jag kom ut stod Robert i hallen med den lilla i famnen! Hon hade gnytt lite så han tyckte det var bäst att ta upp henne!
Oj vad rädd jag blev...Tänk om han hade tappat henne! Men det var ändå väldigt gulligt av honom..
Han var alltid snäll mot sin lillasyster det var en härlig tid!
Den här lilla dockan växte upp till en mycket bestämd ung dam med mycket känslor!
Idag kan man inte prata med Josefin om operationer till exempel för då svimmar hon! När hon själv skulle ha lille Milo var hon övertygad om att hon skulle svimma, medan barnmorskan försökte övertyga henne att det händer inte...
Men jag tror faktiskt att hon sa att hon hade svimmat av en stund precis när han kommit ut, men det var väl av utmattning eftersom det tog så lång tid!
Det är konstigt... Fast det är många år sedan barnen föddes kommer man fortfarande ihåg många detaljer..
Det är nog det bästa man har gjort i sina dagar...
Kram på er alla mina barn!
I morgon åker vi till Josefin och firar henne!!
Kommentarer
Trackback
